TK Trossö / Antidopning

Nya dopningsrön kan ge hårdare straff

Uppmärksammad.
Anders Erikssons avhandling har fått stor uppmärksamhet, bland andra är antidopningschefen Arne Ljungqvist mycket intresserad av hans resultat.

Nya dopningsrön kan ge hårdare straff

Fakta Anabola steroider

Anabola steroider är manligt könshormon som framställts på konstgjord väg. Redan på 30-talet användes det som vävnadsuppbyggande medicin vid cancersjukdomar och för att läka brännskador snabbare.

I dag används anabola steroider i medicinska sammanhang bland annat till svårt aidssjuka och till män som inte kan producera eget testosteron.

Men den största delen av produkterna som finns på marknaden används illegalt av personer som vill bygga muskler av estetiska skäl eller öka sin fysiska prestationsförmåga.

Den som använder anabola steroider för eget bruk riskerar upp till sex månaders fängelse.

Substanserna tas som tabletter eller injiceras. De beställs ofta via internet eller förs in i Sverige vid resor från bland annat Thailand, Medelhavsländerna och Ryssland.

Riskerna med att använda anabola steroider på eget bevåg är betydande.

Personlighetsförändringar och ökad självmordsbenägenhet, krympande testiklar, hjärtförstoring, leverförändringar och sterilitet är vanliga symptom som kan uppkomma.

De nya forskningsresultaten kan innebära att två års avstängning, som är det vanliga inom idrotten i dag, inte räcker, utan längre straff måste till för att de idrottare som inte dopar sig ska få tävla på rättvisare villkor.
Det var förra fredagen som Anders Eriksson framgångsrikt försvarade sin avhandling i ämnet med den världsberömde professorn Bengt Saltin som opponent. Eriksson har jämfört musklerna hos styrkelyftare på elitnivå med muskler från personer som tagit anabola steroider och det har varit en markant skillnad.
Hans stora år som aktiv i Öjeby AK, där lyftarna med eldsjälen Kåre Lundgren i spetsen hela tiden krigat mot dopningen inom idrotten, var 1988, då han blev Europamästare i 125-kilosklassen, och även nordisk mästare.
EM-guldet den gången var en stor sensation.
- Egentligen skulle jag inte ha haft en chans, med tanke på att många av mina konkurrenter presterat betydligt bättre resultat. Men min stora lycka var att det togs dopingprover inför EM:et , som blev ett rent mästerskap. Många ansåg det var turligt, när jag vann, men jag vann guldet på ett ärligt sätt, konstaterar Eriksson.

Medaljer i posten
Dopningen var dock ett ständigt spöke i sporten och två gånger fick han sina SM-guld och EM-brons via posten, sedan medtävlare diskats och prislistan fått skrivas om.
- Hur kul är det att få medaljen på posten..? Medaljer ska man få när man står uppe på prispallen, säger Anders Eriksson när Norrbottens-Kuriren möter honom i en lab-lokal på Luleå tekniska universitet där pitebon har sin ordinarie tjänst som lärare i medicinsk vetenskap.
Efter att ha tagit sitt tolfte DM 1993 slutade han tävla i styrkelyft. Tränar gör han än i dag med sina kompisar i Öjebyn, och än i dag skvallrar axlarna, tjurnacken och de grova armarna om en stark kille.

Goda kontakter
Den aktiva karriären följdes av en ny karriär. En utmaning civilt då han först studerade till molekylärbiolog i Umeå, och efter det fick sin tjänst i Luleå.
Hans examensarbete för tio år sedan var början till det arbete han sedermera lagt ner som forskare och doktorand hos den världskände anatomi-professorn Lars-Eric Thornell, som bland annat gjort banbrytande upptäckter när det gäller träningsvärk.
Nyfikenheten på hur stor skillnaden är mellan lyftare som tränat renhårigt, och de som dopat sig, har funnits där hela tiden, och som forskare fick han nu chansen att gå på djupet.
Med sina kontakter i lyftarvärlden lyckades Öjeby-sonen dra ihop ett gäng lyftare , som nyttjade anabola steroider att lämna prover mot ett löfte om anonymitet. Små bitar skars från deras lår och skuldermuskler och jämfördes med prover från ickedopade lyftare på elitnivå.

Tre olika grupper
Undersökningarna bekräftade att gamla rön från USA , att steroider gör muskelfibrerna större, stämde.
- Det som varit dopade hade 40-60 procent större muskelfiberareor vilket ger dem större och starkare muskler, säger Eriksson som i nästa steg även sökt orsakerna till detta.
Anders Eriksson delade in försökspersonerna i tre grupper:
Sju tidigare aktiva som dopat sig men slutat. Här var det personer som avslutat dopningen minst ett år och som mest 14 år före provtagningen.
Nio personer som tagit och fortfarande tar steroider under provperioden.
Tio lyftare som aldrig dopat sig, däribland honom själv.
- Ett påtagligt resultat av min forskning är att de som dopat sig även fått fler cellkärnor per muskelfiber, och cellkärnorna innehåller genetisk information för att tillverka proteiner. Flera cellkärnor, högre proteinproduktion. Mera muskelprotein, större muskelfibrer, säger Eriksson som också hittade så kallade satellitceller i musklerna på de dopade, som också gör att det blir fler cellkärnor.

Lång effekt
Effekterna på musklerna bevisar att den som nyttjar steroider blir starkare och kan träna hårdare.
Samtidigt rubbar inte hans forskning det som andra forskare tidigare slagit fast, nämligen att dopningen har en rad farliga biverkningar på människokroppen.
Dit hör bland annat ökad risk för prostatacancer, aggressivitet i kombination med alkohol, leverskador, sterilitet och förstorat hjärta.
Det gäng idrottare som tagit anabola steroider men som slutade med det för uppemot tio år sedan har givit viktiga upptäckter.
Muskelprover från dem visar att effekterna av dopingen sitter i väldigt länge, vilket skulle kunna betyda att en ung idrottare kan dopa sig under en kort tid för att bygga upp kroppen och sedan sluta, men dra nytta av det under den fortsatta karriären.
- De som dopat sig hade fler cellkärnor än andra, vilket visar att de har fördel av tidigare dopning, säger Eriksson.
Betyder det att tiden nu är inne för att öka på tiderna för avstängningar från dagens två år till något helt annat..?
- Det finns de som tycker att det är dags att ändra reglerna redan nu, men kanske behövs ytterligare någon vetenskaplig undersökning, funderar Anders Eriksson ödmjukt.
- Vad man skulle behöva göra nu är att ta prover på de som dopat sig och se vilken förändring som sker efter 1 år, 3 år, 5 år och 7 år, säger han.
Helt klart har dock Anders Erikssons nya rön snabbt väckt uppmärksamhet.
I GP häromdagen kommenterade antidopningschefen Arne Ljungqvist i Wada, IOK, och internationella friidrottsförbundet rönen så här:
- Det här spelar oss i händerna när vi försöker få hårdare straff. Jag har inte läst Anders Erikssons arbete än, men välkomnar det och tror personligen att steroideffekten sitter i betydligt längre än två år. Det har några av oss anat länge, sa Ljungqvist.
Anders Eriksson jobbar nu vidare på Luleå tekniska universitets hälsovetenskapliga fakultet.
Samtidigt vill han gärna fortsätta forska och nysta upp nya trådar när det gäller effekterna av dopning.
Han skulle gärna vilja få chansen att under läkarkontroll ge en grupp testosteron under en kort tid (20 veckor skulle räcka) och låta dem träna, och sedan jämföra resultaten med den grupp han haft i sin tidigare forskning som dopat sig i snitt i 10 år.
När det gäller dopningen totalt ser han inte de stora problemen i Sverige.
- Inom tävlingsidrotten har vi en väl fungerande testverksamhet i Sverige. Kroppsbyggare står utanför RF och har egna regler, men dopning är förbjuden där också och de genomför kontroller. Ett större och som jag tror växande problem i Sverige finns i kriminella kretsar där personer tar testosteron för att bli tuffare vid bankrån, eller när de ska ut och slåss en fredagkväll, anser Anders Eriksson.

Felprioritering
Internationellt tycker han det är viktigt att kontrollerna fortgår.
- Jag tycker dock att alldeles för stora pengar läggs ner på kontroller vid de stora tävlingarna , OS och VM, där alla vet att det blir kontroller och bara någon enstaka blir fälld. Jag tror det är viktigare att ställa om siktet och kanske satsa på yngre killar som kanske dopar sig en sommar eller två och bygger upp kroppen.

LÄSVÄRT OM DOPNING